
En 60-årig man, rökare genom hela livet,
går till sin läkare och får beskedet:
Om du vill leva två år mera, skall du sluta röka nu!
Då mannen omskakad lämnar läkarens konsultation har han redan slutat röka och röker heller inte mera i sitt liv.

Han får sina två år och lite till att leva i, där han åtskilliga gånger reflekterar över sin förvandling:
”Jag hade tidigare försökt att sluta så många gånger, men det verkade omöjligt. Då jag äntligen lyckades var det, konstigt nog, inte svårt alls. Egentligen var jag ju den samma person efter läkarbesöket som innan.”

Om du nu eventuellt är en rökare som vill sluta, skall du verkligen behöva vänta ända tills du passerat de 60 med att få ett chockerande besked? Det är ju först när allvaret riktigt gått upp för en, som förändringen kommer.

Personen i historien har ju säkert vetat i många år att det är farligt att röka. Han har läst tidningar och sett tv-nyheter, hört om alla vetenskapliga undersökningar. Kanske också sett skräckbilder på rökarlungor, cancerangripna lungor, strupcancer och cancer i munhålan. Hört om den starkt ökade risken för åderförkalkning ledande till blodproppar, kallbrand och amputationer. Han har säkert i åravis gått och hostat upp slem, haft kvävningskänslor och bröstsmärtor vid minsta ansträngning. Utan att reagera, utan att ta ansvar för sitt eget liv, utan att ta ansvar för att hans nära och kära också drabbas av hans sjukdom och död. Det var först inne hos läkaren han inte längre kunde dölja sanningen för sig själv. När verkligheten blivit så påtaglig att den inte längre kunde förnekas.

Men kan vi klandra honom för det? Att fokusera på något så obehagligt, något så smärtsamt, krävs det inte övermänskliga krafter? Krävs det inte ett mod utan like? Och, för övrigt, är det inte farligt, onödigt och dumt?

Ja, det är risker förknippat med att fokusera på en smärta. Men nu vet vi varför. Nu vet vi att ändamålet med det hela är att kickstarta en förändring, att få kraft och motivation till att äntligen göra upp med en livsfarlig vana. År en konfrontation med smärtan, så inte det mest förnuftiga vi kan göra? Hur gör jag det? Se Kurs i motivationsskapande.

Efter en konfrontation med smärtan,
kan du konfrontera dig med glädjen.
Vad händer om du lyckas med din förändring, om du bryter din dåliga vana?
Spela upp filmen inne i ditt huvud, se dig själv i ditt nya liv.
Vad betyder det för dig, din familj, dina vänner.
Hör kommentarerna och ljuden inne i ditt huvud.
Märk efter hur det känns i din kropp?
Vilka tankar har du?
Smaka, lyssna och se på din kommande succé!

Nu är det dags att få gjort en plan och agera efter denna. Kom bara ihåg att det är inte alls säkert att din första plan är den slutgiltiga. Har du motivation fortsätter du med att prova olika alternativ tills du hittar en plan, som fungerar för dig. Behöver du mer motivation så visualiserar du, ännu en gång, och ännu tydligare, din smärta respektive glädje.

Se, hör och upplev föredrag om coaching och skratt
Mikael Hermansson
Telefon: 040-6935640
Mail besvaras snabbt:
mikael@veryfunny.se
Vi går alla runt med en mängd idéer och övertygelser om hur världen fungerar. Men det finns inte någon människa som förstår världen fullständigt. Ingen människas idéer och övertygelser beskriver värden helt som den är. Heller inte det du tror på, dina övertygelser, behöver vara i överenstämmelse med omvärlden. Så då kan du ju lika gärna välja att tro på någonting som hjälper dig, eller hur? Du kan till exempel välja att tro på att:
"Om du vet varför kan du klara nästan vad som helst."
-Viktor Frankl
Överlevde koncentrationsläger i Theresienstadt och Auschwitz.
Med hjälp av coaching tar du reda på varför.
Förändring är vanligtvis inte frågan om förmåga, det är nästan alltid en fråga om motivation.
Om du är så motiverad så att du gråter, så lyckas din förändring.
"En liten ändring i kursen nu får stor effekt i framtiden."
- Supertanker-principen
Ööh, jag tror jag behöver coaching. Jag kanske skall gå till föredrag om coaching och skratt.