Läckor i kroppsspråket förekommer då vi försöker att dölja våra känslor. Vi gör allt vi kan för att lägga band på oss själva, men vi kan inte undvika att kroppen ändå "försäger sig". Kanske kan våra små lögner klara en ouppmärksam motpart, men en tränad och koncentrerad iakttagare kan ändå se tecken på att vi döljer något.
Vi kan kontrollera några kroppsdelars signaler, bättre än andra. De lättaste att styra är förstås dem vi är mest medvetna om. För det mesta fokuserar vi på våran egen och andras ansiktsmimik. Vår kunskap om kroppsspråk är störst når det gäller ansiktet, och därför är det också lättast att ljuga med ansiktet. Om vi skall ljuga är det bäst att dölja resten av kroppen. t.ex bakom ett stort skrivbord, eller bakom en talarstol, eller per telefon.
Exempel på nonverbala läckor:
- Beröring av ansiktet. t.ex hakgnidning, munövertäckning, läppsammanpressning, näsberöring och hårklining. Frekvensen av dessa rörelser stiger när vi ljuger, men de kan också framkallas av andra inre konflikter.
- Byte av kroppsställning. Alla föräldrar känner t.ex igen sitt eget barns symptom på rastlöshet. Vuxna har lärt att undertrycka dessa tecken på obehag, men det lyckes inte helt. Små ändringar i kroppsställningar blir vanligare når vi ljuger.
- Mikromimik i ansiktet. Även de mest förhärdade ansikten har läckor i form av mikromimik. Små rörelser under bråkdelar av sekunder. Det finns en berömd video av president Bill Clinton, där han uttalar: "I did not have sexual relations with that woman, Miss Lewinsky." Efteråt har kroppsspråksexperter kunnat konstatera, genom att spela videon i slowmotion, att Bill Clinton gjorde karakteristisk mikromimik. Ett tydligt tecken på att han inte hade det så bra med det han sade!
- Frekvensen av vanliga enkla gester nedsättes. När vi vet att kroppsspråket kan avslöja oss, försöker vi att undertrycka spontana rörelser. Det medför att vi faller i en annan fälla, och får onaturligt få gester med händerna.