Autokontakt, beröring av sig själv, är oftast omedvetna rörelser. I motsats till allokontakt, beröring av andra, där vi i hög grad är medvetna om, vad vi gör.
En av de vanligaste formerna för autokontakt är, när vi använder en del av vår kropp, till att trösta oss själva. Vi kramar vår egen kropp, vaggar oss själva fram och tillbaka, håller oss själva i handen, klappar och stryker oss själva. De vanligaste rörelserna av denna art, er dem där handen rör vid huvudet. handen kan stödja käken, hakan, kinden eller pannan, eller den kan röra munnen eller håret. Varje sådan rörelse kan ge en känsla av tröst, en smula säkerhet. Alle former av ben och armar i kors har också denna funktion av tröst och avslappning. Problemet uppstår om den tröstande effekt inte är tillräcklig. Så försöker vi igen med att stryka oss genom håret, klia oss på hakan eller gnida handen mot benet. Vi kommer till att verka nervösa. Vårt kroppsspråk har avslöjat oss.
Vi använder autokontakt bl.a. i pressade situationer, när vi,
på ett eller annat sätt, känner oss obehagliga till mods.
T.ex om vi känner oss hotade eller iakttagna, om vi ljuger,
om vi är uttråkade eller trötta, om vi är oeniga med någon,
om vi är arga eller lessna.
Översikt föredrag:
Autokontakt: Fingerspetsar som rör varandra kan væra en hjälp till avslappning.
"I en anspänd situation är vi mer
benägna till att hålla oss själva i handen antingen genom att knäppa händerna
eller genom att klämma den ena handen med den andra."
- Desmond Morris